Ingen dans på rosor
Kände att jag behövde skriva av mig lite. Livet här nere är stor skillnad mot hur vi svenskar lever. Hemma äter vi på bestämda tider och middagen burkar ätas vid sex-sju snåret. Här kan man äta lunch vid fem och sen middag vid elva. Bara detta är en enorm sak att vänja sig vid.
Efter att ha varit här ett dygn nu kan jag erkänna att det har varit väldigt mycket upp och ner. Alla möjliga känslor har kommit och jag trodde aldrig att jag skulle bli så här. Men som alla säger, de första dagarna kommer att vara det värsta dagarna i ditt liv. Håll ut till skolan börjar och allt faller på sin plats. Målen är nu uppsatta för att jag ska klara detta och jag hade aldrig klarat mig utan Ludde och Hanna. Och med det folk som jag har omkring mig så måste jag bara säga ett stort tack för allt stöd.
Dagens ros till:
Mamma, pappa, Lisa, moster, Jeppe, Ludwig och Hanna!
Buenas noches!
05-09-2009 | 20:49
Gullis (: Det er tur att vi har varandra!