Inte min dag!
Dagen började med två prov på förmiddagen, efter skolan blev jag upphämtad av pappa. Åkte och hämtade den nya bilen och jag fick då äran att köra hem den gamla. Nu ska ni få höra: På vägen hem hamnar vi mitt i rusningstrafiken och det var tjockt med bilar och det gick väldigt väldigt sakta. Efter en långstund kanske vi har kommit någon kilometer på motorvägen och det blev tättare och ännu fler bilar skulle in i röran.
Pappa fanns i den nya bilen i vänster filen dryga 20 meter framför mig. Jag satt där i min ensamhet och lyssnade på radio när jag plötsligt känner att det luktar bränt och det luktade ganska mycket, kollade då plötsligt åt höger och fick syn på svart rök, det tog några sekunder innan jag förstod att det var MIN bil som röken kom ifrån. PANIK! Vad skulle jag göra. Stod mitt i smeten och hade fyra filer fulla med bilar. I all panik ringde jag hastigt pappa och fick knappt fram vad jag skulle säga. Men på något sätt fattade han vad jag menade och sa åt mig att ställa mig i vägrenen. Röken blev värre och värre. Jag kom snabbt till sidan, sätter på varningsblinker och stänger av allting.
Lilla jag sitter på helspänn, ringer pappa igen och berättar vart jag står och den stackars lilla gubben kom ingenstans. Får ännu mer panik när jag hör hur kokar under motorhuvuen. Inbillade mig att bilen skulle explodera vilken sekund som helst. Mitt i all röra försöker jag få tag på mamma och Jeppe, men fick inget svar från någon ut av dem.
Jag lugnade ner mig och kom fram till att det fanns ändå inget som jag kunde göra mer än att vänta på hjälp. Plötsligt ser jag blinkande ljus i backspegeln och fick syn på bärningsbilen och vägassistansen. WOHO, någon kommer och räddar mig. Efter en liten pratstund insåg gubbarna att det var bäst att flytta på mig och hissade upp mig på bärningsbilen. Men jag var helt inne på att jag skulle stå kvar för att pappa skulle hjälpa mig. Båda två bara tittade på mig konstigt och körde sedan iväg med mig. Efter tio minuter kom pappa, fixade bilen och han tvingar mig att köra hem den igen. Som tur var hade köerna lättat, men blev lite orolig att bilen skulle börja ryka igen. Hem kom jag i alla fall och det var väl tur det, undra om jag vågar sätta mig i den bilen på ett tag nu.
Ja, det var min dag det. Inte riktigt som jag hade tänkt mig när jag vaknade imorse!
17-10-2009 | 19:51
Det där lät riktigt läskigt ! :O