Ett hett diskussions ämne har nåt släkten – Sandjis rasta flätor. Det började med att Helena fått för sig att Sandji ska ha långa rasta flätor, istället för sitt gulliga affrokrull. Dessa flätor har nu spekulerats, analyserats och diskuterats en hel del. Men vad jag har förstått så är det egentligen ingen som är så speciellt förtjust i de. Men för att stötta Sandji, har nu Johan startat en facebookgrupp för att stödja Sandjis hår. ha, hur sjuk är inte denna värld!
Innan
Efter
Förlåt Helena och Viuex, men Sandji ser ut som en gammal Bob Marely!
Pappa nämde i helgen att tjejen som sjunger i nummerupplysningsreklamen 118 800 på radion sjunger fel. Han påstod att hon sjunger hundraarton åttahundar i första meningen, men sjunger rätt i den andra meningen alltså hundraarton åttahundra. Först trodde jag att det var ett aprilskämt som han försökte lura mig med, men sen så hörde jag reklamen imorse och skruvade upp på högsta volym och det låter faktiskt som att hon sjunger hundar istället för hundra. 
Helgen i Kungsbacka bjöd på hur mycket som helst, det var nästan så att jag faktiskt inte ville åka hem. Men igår var vi tillbaka i Södertälje igen och här ligger det fortfarande snö, så blev lite deprimerad över det.
Idag har jag jobbat hela dagen och nu är jag trött, men ska försöka mig på ett träningpass. Har dock inte bestämt mig för om det ska bli ute eller inne. För det ser ut som regnet ska komma vilken minut som helst. Efter träningen ska jag jobba igen, skönt med lite klirr i kassan.
Resan ner till Kungsbacka gick bra och med lite fika i kroppen blev det genast massa aktiviteter, gubbarna bytte om till full cykelmondering och tanterna satte på sig sina promenaddräkter. Men vad skulle jag och Johan göra?!!? Efter snabba beslut så beslöt vi oss för att paddla kajak i Rolfsån ca 7-8 km. Premiärtur för i år med en vattennivån som aldrig varit dess like.
Regnet och blåsten kom, men äventyrgnistan tog övertaget och vi var så förväntansfulla för att ta oss igenom alla forsar. Men äventyrgnistan försvann lika fort, då vi passerat den första forsen och fått in minst 10 liter vatten innför. Det var så fuktansvärt kallt och det var då som man insåg. Va faan har jag gett mig in på?!!? Men vi tog oss igenom hela ån och väl framme till slutmålet var vi som två frysta fiskpinnar. Ingen känsel i händerna och absolut ingen känsel i fötterna. Det var så fruktansvärt hemskt, har aldrig varit med om något värre.
Vi kastade in allt i bilen och jag hoppade in med flyttväst och allting på, ville bara komma hem så fort som möjligt. Väl hemma kastade jag mig i duschen, men då brändes det i händer och fötter i stället. Så det var bara till att försöka springa igång värmen igen. Både Johan och jag var helt färdig efteråt, kvällen bjöd på skaldjursbufé och mys framför tvn.
Om någon timme rullar bilen ner mot västkusten och jag är långt ifrån färdig packad och klar. Men får väl lägga på ett extra kol och börja sätta lite fart nu så att jag hinner. Jag hade planerat ett så grymt aprilskämt idag, men det skulle bara resultera till en tjurig mamma och en tjurig pappa. Så nej, jag avstod för ville inte ha två tjuriga föräldrar i en bil i sex timmar.
Det kommer att bli en äventyrlig vecka, det ser jag framemot och givetvis följer cykeln med ner också.
Neej, nu måste jag sätta lite fart. Första april idag – mig kan ingen lura 
