Som en krigare
I lördags gjorde jag något som jag inte gjort på bra länge, det blev ett distanspass med klubben på mountainbiken och det var grymt roligt, efter halva passet fick jag helt plötsligt näsblod som aldrig ville ta slut. Det var blod ta mig f*n överallt, på kläderna, cykeln, i hela ansiktet och händerna var helt rööda. Kan inte mer än säga att jag såg ut som en riktig krigare. 
På kvällen gick tåget ner mot Skåne. Välkomnades med god mat och ett härligt sällskap. Jag har ingen aning vart tiden tog vägen men dagarna där nere gick hur fort som helst. Det blev mycket bilåkande och jag fick se allt från Åhus till Tollarp. Det blev även två turer till stallet. Jag fick rida en häst som heter Palamo även kallad Palle. Han och jag blev kompisar direkt och jag satt som handen i handsken på honom. Det var otroligt roligt och jag kände mig som ett litet barn på julafton. Jag blev bra sugen på att börja rida igen, men sen slog det mig att cyklingen ligger trots allt närmst om hjärtat. Tåget gick tillbaka hem igår kväll och det var en dryg resa 1½ timmes försening och jag var hemma efter midnatt.
Skriv en kommentar