Svenskarna hade ingen bra dag på VM:et. Den tuffa banan satte sig i benen på den svenska truppen. Bäst blev Emmy på en 16:de plats och det var grymt roligt att se (de lilla jag fick se). Efter tävlingen åkte halva truppen hem medan vi andra packade, tog de lungt och sedan gick på stan för att äta en flottig pizza. Tidigt på måndags morgonen satt vi på planet hem igen. Resan hem tog alla våra krafter och jag och Jeppe låg och sov nästan resten av dagen.
Idag blev det en sväng bort mot Täby för en intervju och jag fick faktiskt jobbet på Kokard som säljassitent. Känns grymt roligt, så i slutet av månaden blir det en tripp till Danmark för att gå på kurs. Resten av dagen har gått åt till att jobba och jag var helt slut när jag kom hem plus att jag har känt mig hänging så det blev ingen träning idag. En annan grej som jag även har lyckats med är att jag har tagit död på min mobil. Jag tappade den i stengolvet och skärmen sprack, så touchen funkar inte och går där med inte att använda något mer. Den som knappt är två månader gammal. Så imorgon blir det en tripp till Elgiganten för att se om det går att göra något. Hoppas hoppas!
Om jag säger att Jeppe är väldigt glömsk av sig så är det nog inte många som blir förvånade. Idag när vi alla skulle gå bort till VM anläggningen så hittade Jeppe helt plöstligt inte sin telefon. Hans lösning blev till att ringa den från min mobil och sedan försöka lokalisera den via ljudet. Men istället för att höra sin ringsignal så svarar en tysk på andra sidan. Man ser hur en panikslagen Jeppe går omkring i huset och försöker fråga den här tysken vart fan han är med Jeppes telefon. Men tysken pratar ingen engelska och efter en stund lägger han på. Efter några minuters förvirring och panik så vill Jeppe att jag ska ringa hem till Sverige och spärra hans telefon. Sedan försvinner han ner till rummet och vips så kom han tillbaka med sin telefon i handen. Då visade det sig att närJeppe ringde från min telefon hade han glömt att ändra till +46 och istället kom han fram till en okänd tysk. Tur att det blev ett lykligt slut på den historien.
Tidigit igår förmiddags anlände vi till den tyska lilla staden Sankt Wendel, dock inte rikigt som planerat. På flygplatsen fick vi aldrig ut någon hyrbil därför att vi helt enkelt var för unga. Men inget av den informationen fanns på hemsidan när man beställde. Taxi blev vår lösning och det sved lite i plånboken.
Förbundet har verkligen hittat ett fint och bra hus, vi bor endast 50 meter från själva VM anläggningen. Och det är relativt nära till allting. Igår blev det en stadspromenad med Jeppe och sen tog vi det lugnt i den mysiga trädgården.
Dagen idag har alla cyklister varit ute och testat på några partier utav den 10-mila banan och jag passade på att sola lite. Sedan har cyklisterna hämtat ut sina nummerlappar och jag, Louise och Martin har först åkt runt och kollat vart langningarna varit och sedan har vi varit på lagledarmöte.
På morgondagens schema är det start kl.09.00 för damerna och 09.45 för herrarna. Efter tävlingen blir det lite återhämtning, vila och sedan packa ihop för att ta oss till ett hotell närmre flygplatsen.Åsa kör oss dit och vi slipper betala en dyr taxi resa. Måste säga ett stort tack till pappa som hjälpte oss med att ordna med hotellet!
Nu har jag bestämt mig och jag kommer att köra CykelVasan, anmälan och betalning är fixad 
Känns lite tråkigt bara att jag inte kommer att kunna träna något i helgen, men men jag tänker inte ta de på det blodigaste allvaret. Målet är att det ska vara roligt ett plus om jag slår pappa och min morbror, men det ska nog inte vara någon svår match 
Imorgon går flyget mot Tyskland och jag ska supporta Jeppe som ska köra långlopps VM på söndag i Sankt Wendel. Är tillbaka i Sverige på måndag igen, ska bli kul och se lite annat landskap än bara Sverige det här sommaren. Resten av kvällen ska användas till att packa och ut på en träningsrunda, blir sena tåget till Nyköping ikväll.
Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra, ska jag köra eller ska jag inte?!
Lite bilder från i helgen
Foto: Magnus Dahlberg och Lisa Dahlberg
Tiden bara rinner iväg och nu har jag äntligen kommit hem för att vila upp mig lite. Dagarna hos mormor har lätt varit det bästa på den här sommaren. Det är inte varje dag som familjen och en del av släkten är samlad. Tiden där nere bjöd på kalasfriande för Johan med skattjakt, fika, brännboll (dock med lite konsekvenser då Bengts hälsena gick av), grillning och så klart packetspelet där Oscar dominerade trots att han kände oss minst av alla.
På lördagsmorgonen blev det en löptur med Lisa och Oscar och sen hade vi en hel dag på sjön framför oss. Första gången jag stod på ett par vattenskidor och jag var som Bambi på hal is, men på tredje försöket kom jag upp. Där efter blev det dubbelring i över en timme och så roligt som vi hade det har jag nog aldrig haft den här sommaren. Men en dunderträningsvärk och helt mörbultad i kroppen kan jag fortfarande minnas tillbaka med ett stort leende på läpparna. På kvällen körde mamma och pappa mig till Nyköping.
På söndagen blev det dubbelpass i Norrköping, först lite mtb och sen stavar i familjebacken och jag kan erkänna att jag var helt mörbultad i överkroppen. Stackars mina små spagettiarmar och min rygg. Igår hämtade mamma mig och vi åkte ner till Motala för att hämta Moster och Sandji. Så det blev en hel dag i bilen och på kvällen blev det en dejt på Texas med Maja. Kvällen kunde helt enkelt inte ha avslutats bättre.
Dagens planer var att jag skulle åka på möte, men mötet blev flyttat till nästa vecka. Så jag ska ta tag i tvätten och fixa lite här hemma innan jag ska åka iväg igen på torsdag.
