Distansveckan är nu slut och det har gått riktigt bra. Benen och kroppen är trötta och belåtna. Det har även varit riktigt grymt med lite sällskap på de två sista passen av Tilina, Sara och Johanna.
Förutom träningarna har jag fått chansen till att få turista och upptäcka ön via andra perspektiv. Första dan promenerade vi bort till Meloneras och igår tog vi bilen bort till Puerto de Mogán. Där vi strosade runt och käkade god mat.
Närmsta dagarna kommer bjuda på mountainbike bland bergen, shopping, sol, bad, vandring och annat smått och gått. Helst hade jag inte velat jobba mina sista veckor här nere. Dels för att det är ganska mycket folk som är här och hälsar på och sedan för att kunna träna och se mer av vad ön har att bjuda på.
Gårdagens distansrunda gick super! Fick sällskap av Moritz i 3,5 h och sedan fick jag skarva på i ytterligare 1,5 timme. Blev rätt trött mot slutet, men det var väl inte så konstigt?!!?
Idag skulle jag ha jobbat på morgonen men det blev ändrat för att Free Motion ville ha med mig på ytterligare en fotografering. Den här gången på en elcykel. Spännande!
Och med denna omändring tänkte jag ta en välbehövlig sovmorgon. Men icke, kvart över åtta kommer Seglarn och säger att vi ska ner och bada innan frukosten. Det var bara att kliva upp och följa med. Uppfriskande och kallt i vattnet men ändå rätt skönt! Och sen en dunder frukost ute på verandan. Där efter har vi tagit förmiddagen som den kommit genom att sola, läsa och bara ha det skönt. Och nu sitter vi med varsin dunder lunch och laddar för att jobba i några timmar.
Welcome-to-hell veckan har startat och jag har genomfört två pass utav fem. Kan inte påstå att den började så lyckat…
…Det som hände under måndagens pass var att jag cyklade längst kustvägen och skulle igenom sista tunneln av två. Jag la märke till de två bilisterna som kom. Den första satte på sina lysen och såg mig, körde om lugnt och stilla. Någon minut senare hör jag den andra bilen komma och jag försökte gasa på för att jag ville komma ur tunneln snabbt. Helt plötsligt känner jag något väldigt hårt på min vänstra sidan som slår i rumpan och bara någon millisekund träffar min hand. Skriker till av ren panik och för att det gjorde riktigt ont och håller krampaktigt i styret för att inte ramla. Inser att bilisten just touchat till mig med sin sidospegel och inte ens märkt något och åker vidare en aning för fort. När jag lugnat ner mig, började det ömma både i handen och rumpan och jag kollar så att allt var helt och lugnt.
Jag är så tacksam att jag bara fick ett litet sår på fingret och ingenting mer. Hade bilisten fällt mig hade det kunnat gått riktigt illa, men jag hade tur och det är jag så glad för! Resten av passet gick väldigt bra men det var mycket tankar omkring händelsen.
Igår blev det andra bullar, höll mig på rätt platta och bilfria vägar för att kroppen och knäna skulle skonas lite.
Idag blir det en ännu en runda och förhoppningsvis med lite sällskap av Moritz från jobbet. Kan bli riktigt roligt, hoppas bara benen, knäna och rumpan är med mig idag…
Än så länge har jag inte sett skymten av Cancellara. Så ett kort med honom kanske är en dröm som får spinna vidare 
Livet här nere går vidare för det. Det har varit en tuff vecka mentalt både på jobbsidan och träningsidan. Men snart är det en ny vecka och jag hoppas det kommer bli grymt för mamma och pappa kommer och även Sara, Johanna och Tilina. Har även ett par distanspass att se fram emot. Jag hoppas bara att knäna vill vara i samma team som mig.
Gårdagens förmiddagspass avverkades i Meloneras. Stod som vanligt vid datorn och fipplade med pass och kontaktuppgifter och plötsligt tittade jag ut genom fönstret och fick syn på Fabian Cancellara. Börjar genast gorma till dom andra två (Kai och Jakob) ”oh, Cancellera is outside”. Och dom ryckte lite på axlarna och fortsatte sedan med de dom höll på med. Två sekunder senare så ser jag att han är på väg in i butiken. Och jag börja gorma igen ”AND HE IS COMING TO THE STORE!!!!”. Och dom andra två var inte ett dugg exalterade. Kai gick fram och hjälpte honom och bad om kedjeolja. Jag vågade knappt titta på honom och det pratades tyska så förstod inte ett jota om vad dom pratade om. Och sen åkte han ut på sin träningsrunda. Jag bara stod och gapade och kunde knappt förstå att jag träffat Mr. King of road. Det är rätt mäktigt!
Om det nu blir en nästa gång måste jag ta en bild!
Knäna blir bättre. efter några lättare träningspass och cykelfria dagar så har smärtan minskat. Har även fått massage av Martin Söderlund, som nu är nere och hälsar på hos oss. Ett stort tack till honom! Det blev en enorm skillnad i både ben och knän efteråt, men det behövs visst en omgång till för att stretcha och massera ut allt lite till.
Förutom detta så har jag och västgötarna varit i Vecendario för lite shopping. Tyvärr var vi väldigt trötta så shoppinghumöret var inte på topp, men ett par supersnygga joggingskor fick jag i alla fall med mig hem. Vi har även hunnit med en tacokväll med hela gänget hemma hos oss och det var så fruktansvärt gott. Och sedan blev det årets första dopp i havet med Carro.Burr, det var svinkallt!
Idag är det sista dagen med mina västgötar, för imorgon åker Carro, Madde och Oscar tillbaka hem till kalla Sverige igen. Detta känns hur trist som helst, för det har varit dunderroligt att ha haft dom här nere! Så ikväll blir det hejdå-middag på en mysig restaurang i San Agustin.
Nu ska jag passa på att bättra på bränna lite, men solen har en tendens till att gå bakom molnen just när jag ska ut och sola.
Hasta luego!
Har fått order att ta det väldigt försiktigt med mina knän. Därmed väldigt lugna pass på cykeln och mycket vila. Så för att verkligen få en helt fri dag från cykeln tog jag taxin till jobbet och en power walk 6 kilometrarna hem längs strandpromenaden.
